Några sekunder senare stod hon i korridoren, med en nyförlöst blödande mamma intill sig.

Ja, dramatiken i torsdags morse sträckte sig lite längre än till blott det brinnande nybygget. Bara 30 meter därifrån ligger Centralsjukhusets BB, och ett halvdussin nyblivna eller blivande mammor fanns på plats.

Lina Lettenström och hennes sambo Daniel Ryberg hade vid det laget hoppats på att vara föräldrar för andra gången ett bra tag, då Lina gått över tiden två veckor. Men den lille knodden i magen ville inte ut.

Men natten mot torsdagen blev det skarpt läge.

– Vi kom in vid halvsex-tiden, sedan gick det rätt snabbt. Vi fick komma in på ett alldeles nyrenoverat förlossningsrum och jag fick lustgas, men sedan kom värkarna tätare och jag hade jätteont. Vår barnmorska hann precis undersöka mig och konstatera att jag var sex centimeter öppen när dörren for upp.

Något brandlarm hade inte gått igång, istället var det en pappa som hade tittat ut genom fönstret och sett den enorma rökpelaren. Han berättade för personalen, som snabbt tog beslut om att utrymma förlossningsrummen.

Lina trodde inte sina öron:

– Man fick ju världens chock! Det är verkligen inte vad man vill höra när man ska få barn, att det brinner. Jag fick stappla ut i en korridor lite längre bort, bortom en brandsäker dörr. Där stod jag lutad mot en gåstol och var vimmelkantig av smärtan.

Alldeles intill på en bår låg en mamma med ett alldeles nyfött barn på bröstet, fortfarande blödande. Flera andra kvinnor trängdes i utrymmet. Och ingen verkade riktigt förstå vad som pågick:

Plötsligt kom ett par byggarbetare förbi, de undrade varför alla stod där och inte var på sina rum.

– Det var helt absurt allting, säger Daniel.

Efter vad som kändes som en evighet, men kanske var 20 minuter, fick de komma in på ett rum på neonatalavdelningen och därmed fick Lina lite välkommen smärtlindring.

– Efter runt en timme kunde vi till slut få komma tillbaks till vårt eget förlossningsrum, sen föddes barnet 12.03. Det var inte långt undan att det hade blivit en naturlig födsel, och det hade inte varit så trevligt. Han vägde 4,6 kilo, säger Lina och skrattar.

Ett par dagar har nu gått, paret har fått komma hem till huset i Ulvsby med sin ännu namnlöse lillkille och varva ned efter dramatiken.

När VF träffar dem är de tillbaka till CSK på ett rutinåterbesök, och de är inte på något sätt kritiska mot personalen – tvärtom. Barnmorskorna var enormt professionella och gjorde allt för att sprida lugn, konstaterar Lina och Daniel som vill skicka ett särskilt tack till barnmorskan Marina Skogs.

De är dock lite fundersamma till varför inget brandlarm kom igång.

Vi knallar bort till korridoren utanför BB, som vetter precis mot den brandhärjade byggnaden. Daniel Ryberg pekar på den stora rutan:

– En i personalen sa att glaset här var alldeles glödhett. Man vill ju inte gärna tänka på hur det hade gått om röken blåst mot sjukhuset, det var ju plast som brann och det hade ju kunnat ta sig in i ventilationen. Men det gick ju som tur var bra.

• Och ett minne för livet fick ni på kuppen?

– Jotack, men det hade man allt klarat sig utan. Det är ett tillräckligt stort minne som det är att bli förälder, säger Daniel och ler mot Lina som nickar och håller med...