Nils Funcke, som i många år jobbat inom Anderkoncernen, bland annat en period som chefredaktör på Säffle-Tidningen, och som är en flitig debattör då det kommer förslag om inskränkningar i myndigheters öppenhet, förklarade innehållet i tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och offentlighetsprincipen för studenterna.

Rådet att inte ge sig syftade bland annat på att det faktiskt finns möjligheter att upphäva sekretesstämplar och att tjänstemän som har tystnadsplikt i sin yrkesroll anonymt kan ge upplysningar till massmedier som privatpersoner.

Nils Funcke har granskat kommunikationspolicyn hos fyra värmländska myndigheter: länsstyrelsen, landstinget, Karlstads universitet och Karlstads kommun. Hans intryck är något blandat.

– Det finns en hel del att göra, men jag blev inte förfärad som jag har gjort på somliga ställen. Genomgående saknar man information till medarbetarna om vilka rättigheter de har, och man blandar ihop vad man förväntas göra som myndighetsföreträdare och vad man kan göra enligt grundlagen.

– Karlstads universitet har den mest ”marknadsorienterade” planen av de här fyra myndigheterna, och den uppvisar flest brister. Offentlighetsprincip och meddelarskydd nämns inte alls – däremot är det mycket blablabla om att ”målgrupperna ska känna stolthet över oss”. Alla intresserar sig mer för varumärket än för medborgarintresset. Förvaltningslagens krav på service till medborgarna nämns inte alls. Det är gott om luddiga formuleringar och tonläget är pompöst och uppfordrande.

– Policydokument säger inte allt om hur man resonerar på olika myndigheter, men de ger en aning om vilken stämning som råder. Om en polischef säger till personalen ”skjut oss inte i foten genom att framföra kritik”, så är det klart att det blir tystare än om han säger ”var öppna så visar vi att vi inte har något att dölja”, konstaterade Nils Funcke.