Det går att ställa hjulvinklarna, justera den markfria gången, ändra hårdheten på fjädrarna, ställa in vingarna och mycket, mycket mer.

Med andra ord – allt som kan göras med stora tävlingsbilar. Skillnaden är att de är betydlig mindre. Och att de styrs från sidan av banan.

– De är billigare än fullskalebilar och man får plats att meka med dem hemma, säger Martin Tjärnklev, sekreterare i Karlstad miniracing som arrangerade helgens tävling i Mellansvenska elbilscupen i Sundstahallen i lördags.

Dit hade 55 deltagare från bland annat Falun, Eskilstuna och Örebro tagit sig. På plats fanns också sex förare från hemmaklubben, bland dem Johnny Käll.

– Det svåraste är att få flyt i körningen och köra lagom fort hela tiden. Kör man för fort så gör man misstag.

I depån arbetades det för fullt med allt från att byta fjädring och till att smeta in så kallad däckssoppa på däcken för att få riktigt bra fäste på banan i nålfilt i Sundstahallen.

Till stora delar är det en materialsport men det går att komma billigare undan om man vill.

– Begagnade tävlingsbilar kan man få för mellan 2 500 och 3 000 eftersom många förare byter ut sina bilar efter en säsong. Sedan kan man lägga ner hur mycket pengar som helst, det är upp till en själv. Jag körde en hel säsong på samma uppsättning däck, säger Martin Tjärnklev.

Så vad krävs då för att bli en bra miniracingförare?

– Bra precision, särskilt då man kör inomhus. Det handlar om millimetrar för att placera bilen rätt på banan. Men övning ger ju färdighet.

Både Martin Tjärnklev och Johnny Käll håller gemenskapen som den viktigaste delen med miniracing.

– Man träffas, umgås och lattjar lite. Det är en relativt billig hobby och den är öppen för alla åldrar, säger Martin.

– Det är kul att träffa likasinnade och sedan är det självklart roligt att rejsa mot andra, säger Johnny.