I går inleddes rättegången mot de nio elever vid Lundsbergs skola som åtalats för inblandning i en nollning där en pojke brändes på ryggen med ett strykjärn.
De tilltalade nekar till brott.
Salen är fylld till sista plats och vice chefsåklagare Niclas Wargren inleder genom att redogöra för nollningen vid Lundsbergs skola den 24 augusti. En då 14-årig elev brändes på ryggen med ett strykjärn. Nio elever, som då var mellan 17 och 18 år gamla, har åtalats för olaga hot alternativt ofredande. Två av eleverna, som erkänt att de hanterade strykjärnet, har dessutom åtalats för vållande till kroppsskada. En elvhemsföreståndare har åtalats för medhjälp till olaga hot alternativt medhjälp till ofredande.
Samtliga nekar till att ha begått något brott och menar att det var en olyckshändelse.
Då pojken själv får berätta om händelsen, då han kommenderades ner på golvet i sitt elevrum och förseddes med ögonbindel, säger han bland annat:
– Jag trodde att de skulle bränna med sådant som man bränner kor med.
Pojken berättar vidare om vad han kände då han fick ett varmt strykjärn mot ryggen:
– Det gjorde väldigt ont, jag skrek till och jag blev ganska rädd.
Pojken fördes till akuten med brännskador av andra graden. Efter händelsen har han lidit av sömnbesvär och vid en utlandsresa kunde han inte vistas i solen på grund av skadan på ryggen. Pojkens målsägandebiträde, advokat Staffan Brandt, menar att de tilltalade bör utge ett skadestånd om knappt 35 000 kronor till pojken.
Den 18-åring som erkänt att han förde in strykjärnets kontakt i vägguttaget, menar att kontakten fastnade, varför järnet på några sekunder hann bli varmt innan en annan 18-åring lade järnet mot pojkens hud.
– Vad var syftet med nollningen? undrar åklagaren.
– Skämt, svarar mannen.
– Vad är det roliga?
– Det efteråt, att man säger välkommen till Lundsbergs skola.
Mannen berättar även om en ”rå kärlek” och att de nio hade känt press av andra elever och vuxenvärlden att genomföra nollningen. Han menar även att han inte kunde föreställa sig att strykjärnet snabbt skulle bli så varmt.
– Har du använt ett strykjärn tidigare? undrar Staffan Brandt.
– Nej, det har jag inte. Min mamma brukar stryka åt mig, svarar mannen.
I dag fortsätter förhandlingen.