Herrarnas sprintfinal i Sotji blev bland de galnare någonsin med en Emil Jönsson som gick in i väggen, tre åkare som ramlade och en Jönsson som plötsligt tog brons.

De enda åkarna som fick ett problemfritt lopp var Ola Vigen Hattestad, norrmannen som är uppvuxen i Örje precis på andra sidan gränsen från Värmland, och Teodor Peterson.

De var de två som gjorde upp om guldet, och det var Peterson som fick pressa en ledande Hattestad. I tv-soffan i centrala Karlstad satt hans farmor Ingegerd och farfar Olov och hejade på – och var oroliga.

– Jag blev så rädd att han skulle ramla där på väg in på upploppet. Och jag tror att ett silver smäller väldigt högt för Teodors del, säger Ingegerd.

– Men vi var väldigt oroliga, fyller Olov i.

Samtidigt blev de båda väldigt imponerade av barnbarnet genom hela tävlingen.

– Ja, Teodor har varit en klippa genom alla heat, man väntade bara på att han skulle sätta in stöten med några hundra meter kvar.

Att deras barnbarn blivit en olympisk medaljör är inte konstigt när Ingegerd och Olov ger en tillbakablick. Ingegerd jobbade själv som gymnastiklärare på olika gymnasier och både hon och Olov har alltid gillat att åka skidor.

– Inte på någon hög nivå likt Teodor men jag minns när han var tre månader och vi var ute och åkte på fjället. Vi mötte någon som sa ”kan man verkligen ha med ett så litet barn på fjället”. Han fick skidintresset tidigt, berättar Ingegerd.

Deras son Jonas växte upp i Karlstad innan han flyttade till Umeå för att plugga till läkare och sedan blev kvar i Västerbotten. Även där finns helt klart genen att utsätta kroppen för påfrestningar.

– Han paddlade i en egenbyggd kanot från Svinesund till Haparanda, det var 224 mil och tog 43 dygn, helt själv. Det är en tokig familj, skrattar Ingegerd som lyfter fram det sätt Jonas och Teodors mamma Tina stöttat sin son i karriären.

– Föräldrarnas stöttning betyder så mycket, det är många duktiga som inte får chansen.

Och faktum är att Ingegerd och Olov gladdes nästan lika mycket åt Emil Jönssons brons som åt Teodor Petersons silver.

– De har varit parhästar i så många år och tränat tillsammans, säger Olov.

– Ja, och när det gått bra för Teodor är Emil alltid den förste som kommer fram och gratulerar. Den inställningen är väldigt fin, lägger Ingegerd i.

• Hur firar ni succén?

– Det blir med en kopp kaffe, skrattar de.