Ja, hösten 2001 var utan konkurrens den mest turbulenta under Lena Melesjö Windahls många år i Karlstadspolitiken. Att dra liknelser till vad som hände i New York månaden innan är förstås övermaga, men i det lilla perspektivet vändes tillvaron ändå upp och ned.

– Det är klart att det inte var roligt, vi hade ju inte fått någon som helst förvarning. Men ganska snart visade det sig att de tre miljöpartisterna som Knape fick med sig inte hade någon uppbackning från det egna partiet. De fick starta ett nytt parti, till och med.

– Men resultatet blev att Karlstadsborna snabbt tappade förtroende för den nya konstellationen. Det gav också resultat i valet 2002, säger Lena Melesjö Windahl.

Vi sitter i hennes sparsamt inredda tjänsterum på Karlstad CCC, i det som sedan ett par år är Karlstadsmaktens korridorer. Den yttersta ledarpositionen tappade hon dock 2010. Återigen efter ett sidstepp från MP, som anslöt sig till den blå fyrklövern.

• Ständigt dessa miljöpartister..?

– Nja, det går inte att jämföra 2010 med 2001. Inför senaste valet förstod vi att MP skulle höra sig för i båda lägren, liksom vid tidigare val, och välja den sida som gav dem störst fördelar. Det är inte mycket att säga om, det hör till politiken.

Riktigt så pragmatiskt lagd har dock inte den blekingska S-ledaren alltid varit. Hennes politiska gnista antändes under det radikala 1970-talet. Eller var det kanske rentav ännu tidigare?

Hon berättar om uppväxten på landsbygden utanför Karlshamn i termer av ojämlikhet, orättvisa, klassbarriärer:

– Det var otroligt konservativt och gammeldags. De kvinnor som hade tagit sig ut i arbetslivet hade ändå hela ansvaret för barnen och hushållet. Jag kände instinktivt att det var fel. Så ville jag inte ha det!

På lärarhögskolan i Kristianstad i mitten av 1970-talet fick dessa instinkter ytterligare spelrum. Vänstervindarna blåste starka, gamla värderingar skulle sparkas ut, en mer jämställd värld avlösa.

De förändringar som var på väg gick för långsamt, ansåg Lena Melesjö – som valde VPK.

Ganska snart efter flytten till Värmland 1978 fick hon en framskjuten position i partiet, främst inom länets landstingspolitik. Men med åren började det gnaga i Lena. 1980-talet ägnades mer åt att diskutera K:et i partinamnet än åt sakfrågorna, tyckte hon.

– Det var ett evigt snack på varje kongress. Själv har jag alltid varit resultatpolitiker, jag tyckte inte vi kom någonstans. Så småningom kände jag också att S låg närmare mina grundvärderingar.

Under några år på 1990-talet hoppade Lena Melesjö Windahl av helt från politiken, ägnade krafterna åt att bygga upp det som då hette Jämställdhetscentrum på högskolan i Karlstad (idag genusvetenskapen).

Men inför valet 1998 blev det skarpt läge på nytt.

Lena hade löst medlemskap i S ett par år innan, men satt inte på någon framskjuten roll. Tajmingen var dock rätt. Lokalavdelningen som lutat sig tungt på ”starka män” – Alf Johansson, Alf Höglund med flera – behövde en föryngring och nytändning. Frågan gick så småningom till Lena Melesjö Windahl.

– Det var inte självklart, jag hade tänkt fortsätta på universitetet. Men lusten att vara med och påverka igen, och kanske på ett mer påtagligt sätt än tidigare, tog över. Jag har inte ångrat mig.

Elva år blev det till slut på den högsta posten, som kommunstyrelseordförande. Längst i modern tid i Karlstad, fick hon nyligen höra. En tid där också väldigt mycket hänt i den värmländska residensstaden: Löfbergs Lila arena, Mitticity, CCC, Ikea, badhusombyggnaden (som beslutades innan den blågröna alliansen tillträdde).

Till och med hennes meningsmotståndare ger henne stor del av äran för den utvecklingen.

• Vad är du mest stolt över?

– Oj, det är svårt att plocka ut något enskilt. Karlstad har gått framåt rejält sedan slutet av 1990-talet, hela tiden med en stabil ekonomi. Och vi har fört in ett fokus på jämställdhetsfrågorna som inte fanns tidigare i samma utsträckning. Det tror och hoppas jag att jag bidragit till.

Det har dock inte enbart blåst medvindar. Internt har S haft sina duster de senaste åren – bland annat uppstod en strid om ordförandeskapet i arbetarekommunen och mångåriga kommunalrådskollegan Håkan Holm Alteblad har vid flera tillfällen uttryckt sig kritiskt. Även den välbetalda gruppledarrollen som lades på Lennart Jansson och inte på Melesjö Windahl orsakade debatt i de egna leden.

Lena Melesjö Windahl vill inte peta för mycket på de sårskorporna, men är tydlig på en punkt.

– De som fortfarande hävdar att detta hade något med mitt beslut att sluta har fel. Det är rena fantasier, helt enkelt. Redan innan förra valet beslutade jag att det här får bli min sista period.

– Att det stormar lite ibland inom partierna är heller inte ovanligt, särskilt när det närmar sig val. Titta på M på Hammarö, till exempel, där verkar de ha det jobbigare...

• Vad händer i framtiden, du är ju ännu inte 60 fyllda?

– Jag kommer inte att pensionera mig, men helt ärligt har jag inte funderat så mycket på det som händer efter 31 mars. Men jag har kvar mina uppdrag i SKL, Region Värmland Karlstad Airport och fullmäktige under 2014. Jag har också fått några erbjudanden som jag inte vill berätta om och som jag inte tagit ställning till. Vi får se. Jag är ju fortfarande bara tjänstledig från jobbet på universitetet dessutom.