Under alla år har breven som skrevs legat magasinerade hos Postmuseum i väntan på att skickas ut. Enligt uppgift ska det röra sig om ungefär 20 000 stycken.
Sara Gärdesund från Karlstad var 14 år när hon skrev brevet till sig själv. Nu har hon äntligen fått läsa det.
– Det är inte så att jag väntat på det, men jag kommer ihåg när jag skrev det. Det sjuka är att det har gått så många år och att man fortfarande kan känna igen sig, säger hon.
I brevet skriver 14-åriga Sara bland annat om sina kompisar och vilka intressen hon har. Hon skriver att hennes bästa ämnen i skolan är språk och idrott, att hon gillar träning, att läsa, resa och lyssna på musik – Nirvana och Bad religion är favoriterna.
– Och så hade jag en dröm om att bo i Kalifornien. Det har jag inte längre, men det var lite märkligt att jag nyss har varit där, det var det senaste stället jag reste till, säger hon.
Om framtiden skriver inte 14-åriga Sara så mycket. Men reseintresset finns fortfarande kvar, och att hon nu jobbar som språklärare känns inte långsökt med tanke på vilka hennes favoritämnen i skolan var.
– Det sjuka är att jag inte skrev någonting om familj eller barn. Det är inte så att jag inte vill ha barn, men jag skrev i alla fall ingenting om det och det kan jag tänka mig att många andra gjorde.
• Vad skulle du skriva nu i ett brev som du ska läsa om 20 år, när du är 54?
– Jag vet inte om livet mellan 34 och 54 ändras så mycket. Jag hoppas kanske att jag har bytt jobb några gånger. Men på de här tjugo åren känns det inte som att livet har ändrats så mycket. Det är klart, man har inte samma naiva ögon som när man var 14.