• Du har varit med i tre stycken dokusåpor med tävlingsinslag. Först Top Model 2005, sedan Paradise hotel och nu senast Big Brother. Varför det?

– Det har gått ganska lång tid emellan, fyra fem år. Det har skett väldigt spontant, i alla fall Paradise hotel och Big Brother. När jag sökte till Top Model var det en tonårsdröm, jag modellade lite då och det var första gången det sändes i Sverige. Men när jag sökte Paradise Hotel var det spontant. Jag är nyfiken av mig och tycker att det är intressant att vara med i en tv-produktion, att se hur det går till bakom kulisserna. Och därinne träffar man människor som man aldrig skulle träffat annars. Det är ett socialt spel som är intressant. Jag tycker att man växer som människa och lär sig någonting.

• Vilken dokusåpa var roligast att vara med i?

– Paradise Hotel var roligast. Big Brother hade mycket dötid, jag trodde att det skulle vara fler utmaningar och att man skulle göra mer. I stället satt jag och var uttråkad, alla satt och stirrade in i väggen. Det enda man kan göra är att säga någonting, vadsomhelst, för att få igång kommentarer, det finns liksom inget annat att ta sig för där inne. I Paradise Hotel var det visserligen också dötid, men där paktade man hela tiden. I Big Brother låg folk och sov hela dagen, men i Paradise Hotel gick ju inte det för man var tvungen att hålla på och bilda pakter. Det var väldigt roligt faktiskt. Alla där tar det mer eller mindre som ett spel. I Big Brother visste jag att jag inte skulle gå till final, jag var en konkurrent eftersom jag varit med i dokusåpor tidigare, och folk därinne vill bli av med konkurrenterna. Jag är en färgstark person och färgstarka personer åker ut i början. Folk som sover tolv timmar om dagen och inte gör något väsen av sig, de går långt.

• Hur är det egentligen att vara med i Big Brother? Blir man inte väldigt trött på de andra och alla konflikter?

– Nej, jag tycker att det är kul. Det är snarare för lite konflikter. Folk låg och sov hela dagarna i stället. Jag menar, det är inte dödsallvarligt. De flesta konflikterna uppstår för att folk är alldeles för uttråkade.

• Vad har du för bakgrund?

– Jag är från Karlstad men har inte bott här på tio år. Jag har flyttat runt lite, alla flyttar har skett spontant. Jag har bott i Göteborg i flera år, och i Jönköping och Helsingborg. Det har varit kul. Nu bor jag i Karlstad för tillfället, men jag tror inte att jag blir kvar här.

• Vad jobbar du med?

– Just nu bloggar jag på Chic.se.

• Hur är du som person?

– Spontan, jag är väldigt öppen. Nyfiken. En färgstark person, det har jag alltid varit.

• Vilka är dina följare, tror du?

– Det är blandat. Allt från tonåringar som sett mig i Big Brother till tanter i 70-årsåldern. Det finns två äldre damer som skickar mejl till mig, väldigt gulliga! De är nästan som två extramormödrar. Det är småbarnspappor som skriver, inte läskiga saker utan snälla saker.

• Vad skriver folk till dig?

– Många skriver att de tycker mycket om mig. Många yngre vill ha tips och råd. En del har det jobbigt i sitt liv och skriver av sig till mig. Jag blir nästan lite psykolog. Jag tänker mycket på vad jag svarar dem och försöker svara på alla mejl jag får. Men jag missar en hel del för det kan ramla in 400 kommentarer på facebook under en kväll och då är det svårt att hinna med.

• Du är mycket öppen med dina bröstoperationer och läppförstoringar. Varför?

– Jag tycker inte att det är något fel med det. Förr var det mycket hysch hysch kring bröstoperationer men så är det inte nu. Att operera brösten är så fruktansvärt vanligt idag. Jag gjorde mina för länge sedan. Själv har jag ett stort skönhetsintresse och är både hudterapeut och makeup-artist och tycker att skönhet är kul. Det är ingen stor grej. Man kan ha fötterna på jorden ändå.

• Du träffade en man, John, i Big Brother-huset. Nu har ni till och med fått en fanblogg tillägnad er. Hur är det att träffa och inleda en romans med någon inför massor av tv-tittare?

– Så fort han kom in i huset tänkte jag att det där är en typisk Juliakille! Jag gillar ju sådana killar, både utseendemässigt och hur han är. Mina kompisar som kollade på tv tänkte samma sak, hur ska det här gå? Men det går inte att lära känna varandra på riktigt under sådana omständigheter som i Big Brother-huset. Man är så medveten om kamerorna och vågar inte öppna upp sig på riktigt. Jag är öppen med mina känslor men alla är inte det. John till exempel är helt annorlunda på utsidan än därinne. Det är först efter vi kom ut därifrån som vi lärt känna varandra på riktigt, och jag är positivt överraskad. Fanbloggen är så söt!

• Ni är förlovade. Hur gick det till?

– Det var en grej som hände spontant. Vi pratade om det inne i Big Brother-huset och två timmar senare kom producenterna med en stor skaldjursbuffé, champagne och två ringar! Då tyckte vi att det var lika bra att göra det eftersom dom hade fixat allt det där. För oss var det ett bevis på att vi försöker när vi kommer hem, ett bevis på att vi tycker mycket om varandra. Och nu på utsidan känns det jättebra så vi har sagt att så länge vi är tillsammans har vi ringarna på.

• Kommer du att bo kvar i Karlstad hela livet tror du?

– Nej! Det tror jag inte. Jag kanske återvänder senare men nu kommer jag inte att bo kvar.

• Leif GW Persson beskrev Paradise Hotel så här i en intervju nyligen: ”Ett antal ungdomspsykopater som för säkerhets skull är på fyllan. Som utnyttjas grovt och som kommer att bli märkta för livet av det där jävla programmet.” Stämmer det?

– Absolut utnyttjas folk. Produktionen vill ha mycket publicitet och till exempel Big Brother är väldigt vinklat. De tar bara med vissa delar som visar en del av ens personlighet. Men märkta för livet... Det är lite trångsynt faktiskt! Det är så tråkigt att folk ens tänker så.

• Vad finns det för fördelar- och nackdelar med att vara med i en dokusåpa?

– Du blir känd... Men det blir man på gott och ont. Om man ser till vilka som söker till dokusåpor som Paradise Hotel och Big Brother är det en del med rätt trasig bakgrund. Alla är uppmärksamhetssökande, jag också, det vore jättekonstigt att söka dit om man inte var det. Och det är inget fel att vara det, men alla människor borde kanske inte vara med där. Även om man är beredd på hur det blir när man kommer ut blir man chockad ändå. Paradise Hotel sändes under tiden jag var hemma, så då växte jag in i det gradvis, att folk känner igen en, kommer fram och så där. I Big Brother har alla redan sett en under tiden och då blir det en chock. Jag frågade en av psykologerna som man träffar innan man kommer med vilken dokusåpa som är värst för psyket – och han svarade Big Brother, just av den anledningen.

– En fördel är upplevelsen, att man växer som människa. Det är en jättestor upplevelse, ett minne för livet. Det är kul att göra något som inte alla gör. Fördelen kan också vara att du kan utnyttja ditt kändisskap till att göra något bra. Du bestämmer själv vad du vill göra med det. Nackdelarna är att man inser hur trångsynta människor kan vara. Det är tråkigt. Och att man självklart får ta en del skit, och fixar man inte det kan det vara väldigt jobbigt. Själv är jag så lugn med allting, så det bryr jag mig inte om.

• Om man läser din blogg märker man att du har en stor passion för mat och matlagning. Vad betyder det för dig?

– Det betyder väldigt mycket för mig. Intresset började när jag flyttade hemifrån. Jag tycker att det är mysigt att samla folk på middag och älskar att pyssla i köket. Men jag är alldeles för mycket perfektionist när jag ska fotografera maten så den hinner bli kall innan jag är nöjd, haha! Så vi har delat upp det, jag lagar maten och John tar bilderna.

• Du har en välbesökt blogg och många följare på instagram. Vad är det för bild av dig själv som du vill förmedla?

– Jag är en matglad person, och det kom ju fram i Big Brother. Jag älskar att laga mat. Idag är det en sådan hysteri kring mat, folk går på dieter och äter bara broccoli, typ, Jag vill bryta av det är okay att äta. Jag har prövat dieter men det håller bara tre dagar, sedan står jag inte ut längre. Sedan tror jag att jag förmedlar bilden av en tjej som går sin egen väg och vågar göra det. Jag får ta mycket skit för det också, men jag bryr mig faktiskt inte ett dugg om vad andra tycker. Vi har bara ett liv och jag vill inte ligga på min dödsbädd och ångra att jag inte gjorde det jag ville. Vill jag göra något så gör jag det.

• Hur ser en dag i ditt liv ut?

– Det kan man inte säga, för mina dagar ser helt olika ut just nu. Det beror på vart jag är någonstans, särskilt nu efter Big Brother. Jag har ju inget åtta till fem-jobb.

• Om du fick vara man för en dag, vad skulle du göra då?

– Åh, det var sånt man sa när man var liten... Jag vet inte, jag skulle inte vilja vara man. Fy fan vad tråkigt det verkar! Jag skulle väl vara dragqueen eller något, med tanke på mina intressen, haha!

• Berätta något som inte många känner till om dig!

– Finns det något som folk inte vet när jag varit med i flera dokusåpor? Det skulle kanske vara att folk inte förstått att jag är såpass öppen som person som jag är, att jag är så lugn med allting. Jag tycker verkligen inte att någonting är konstigt. Jag är väldigt fördomsfri.

• Har du gjort något du ångrar?

– Den frågan får jag jätteofta faktiskt. Jag ångrar ingenting i mitt liv. Det tar för mycket negativ energi. Det är klart att jag har gjort saker som inte gått så bra, men då försöker jag ta lärdom av det istället.