– Jag är väldigt glad över det, det är ett jättespännande uppdrag som känns omtumlande att få.

• Har du fått det för att du har särskilt stora kunskaper om brittisk kultur?

– Nej, det är nog snarare på grund av djup förankring i det svenska kulturlivet.

• I regeringens pressmeddelande står det att du ska ”främja kultursamarbetet mellan Sverige och Storbritannien”. Det låter ju som det kan vara vad som helst, vet du vad du ska göra mer konkret?

– Haha, nej, det är svårt. Men jag har jobbat i sex år på Statens kulturråd och får väl bygga på erfarenheterna därifrån. Jag ska ge stöd för artister, konstnärer och teatergrupper som vill samarbeta med aktörer i Storbritannien.

• Handlar det om att sälja svensk kultur till britterna?

– Både ja och nej, det handlar ju mer om kulturlivets egna behov, men samtidigt ingår ju kulturen i det allmänt Sverigefrämjande, så det går ju i vartannat.

• Många svenskar har lyssnat på engelsk pop och sett på engelsk fotboll och skrattat åt engelsk humor och tror att de kan tala engelska; är det bra eller dåligt för de kulturella kontakterna?

– Jag tror nog att det mest är en styrka att det finns starka band, London är ju till exempel för många den första utländska stad de åkt till. Och jag upplever också att intresset är ömsesidigt, att det finns en nyfikenhet på Sverige och skrivs en hel del om oss i engelska tidningar.

• Som värmländska, tror du de vet något om Fröding och Selma?

– Haha, jag får väl höra efter.