– Alla dessa projekt. Ett här, ett där och ingen vet vem som gör vad. Det är ju hål i huvudet på oss! Sverige har avsatt en himla massa resurser och tankekraft under många år och vi kommer nästan ingenvart.

Maria Östberg Svanelind från Akademikerförbundet SSR är frustrerad. Hon delar den känslan med kollegorna på de andra akademikerfackförbunden.

Varför åker svenska företag utomlands för att fixa arbetskraft när tusentals ingenjörer, för att nämna ett exempel, går arbetslösa här hemma? Varför tar det i snitt sju år för en utländsk akademiker att få ett kvalificerat arbete? På sju år hinner såväl utbildning som kunskap åldras så mycket att den inte längre är relevant för en arbetsgivare. Men vägarna in till den svenska arbetsmarknaden är inte öppna.

– Kommer du som ny till Sverige är det nästan omöjligt att få en samlad bild av vilka möjligheter du har, säger Josefin Edström från akademikerfackförbundet Saco. Folk får klara sig själva.

– Regeringen satsar på utsatta grupper vilket blir ett problem för akademikerna, säger hon.

I dag publicerar Saco en undersökning där de tittat på utländska akademikers väg till arbete i Sverige.

– Många är kritiska till Arbetsförmedlingen. För många ses de som den enda myndighet som kan hjälpa dem. Det borde inte vara så. Arbetsförmedlingen har inte kompetens att hjälpa svenska akademiker, än mindre invandrade, säger hon.

Ett av flera problem är att mycket verksamhet bedrivs i projektform. Man hinner helt enkelt inte se vad som funkar bra och vad som inte gör det.

– Långsiktigt arbete. En webbplats där all information ligger. Och ett uppdrag åt ambassader, konsulat, Migrationsverket och Skatteverket att sprida att den webbplatsen finns. Det skulle göra skillnad, säger Josefin Edström.