Riksteatern fortsätter att arbeta med graffiti som scenkonst och vill att konstformen ska få samma utrymme som andra kulturyttringar i Sverige får, förklarar Priscilla Enström, projektsamordnare hos Riksteatern.

– Graffiti är en levande konst och kräver deltagande. Vi vill bredda scenkonsten och vill hylla de kommuner som har en så demokratisk inställning till graffiti att de erbjuder öppna väggar att uttrycka sig på, säger hon.

De tre konstnärerna som fanns på plats under söndagen heter MadC från Tyskland, Bates från Danmark och svenska KAOS. Sistnämnde hör till den första gruppen svenska målare som varit med sedan graffitikulturen kom till Sverige kring mitten av 80-talet.

Han har 30 års erfarenhet som aktiv graffitimålare och har jobbat världen över. Han har ställt ut på gallerier, konstmässor och graffitifestivaler och gör också beställningsjobb som exempelvis muralmålningar för företag.

– Det är en fantastisk vägg här i Karlstad. Man behöver inte vara mitt i city för att bli sedd längre, särskilt inte när man kan sprida sin konst på nätet. Så var det inte när jag började. För att bli erkänd måste man jobba hårt och det kan ta lång tid innan man hittar ett vinnande koncept, säger konstnären KAOS.

MadC är världens främsta kvinnliga graffitikonstnär. Hon har spraymålat världens största graffitimålning som finns utanför Berlin och som har en yta på 680 kvadratmeter.

Kultursamordnaren Tim Hontwedt från Karlstad kommun är positiv:

– Vi är stolta över att ha så etablerade konstnärer på besök. Det betyder mycket för lokala graffitimålare att så stora namn kommer hit och målar på samma vägg, säger han.

När han och Jenny Nedin köpte huset på Färjestad i Karlstad hade klasespireorna redan erövrat halva trädgården.

De har rejäla resurser på andra sidan tomtgränsen. Inne på allmänningen finns en i det närmaste ogenomtränglig djungel av i stort sett enbart klasespirea.

– Vi fick ta en grävare och skala bort dem från tomten, berättar Tobias Walkert.

Att hugga ner dem och tro att problemet är löst är att lura sig själv.

Spireor skjuter omedelbart nya skott som snart bildar nya buskage. De som finns på andra sidan tomtgränsen sprider sig åt alla håll med rotskott överallt långt inne i deras trädgård.

Men det som irriterar paret är egentligen inte att kommunen inte tar bort växtligheten. Det som stör dem är de ständiga löftena som inte uppfylls.

– Första gången vi ringde lovades vi att de skulle ta bort dem före midsommar. Och det var förra midsommar, säger Tobias Walkert.

Löftena har upprepats tre–fyra gånger till sedan dess. Senast skulle spireorna ha varit borta till i juli.

Till sitt försvar säger kommunen att de egentligen inte har skyldighet att röja, men att de har lovat att göra det ändå. Men i slutändan handlar det om prioritering, menar Sara Asker som är naturvårdsanläggare från teknik- och fastighetsförvaltningen på Karlstad kommun.

– Det handlar om olika prioritering av de som har hand om det i praktiken. Jobbet läggs ut på kommunens egna anställda på driftenheten. Vi har lovat att göra jobbet, men inte kunnat säga någon tid. Det beror som sagt på prioritering av vad som kommer in däremellan, och det är många andra jobb som kommer in från andra delar av kommunen. Driftenheten har fått i uppdrag att röja och när semestern är slut så kommer de att de ta itu med det. Dessvärre kan städa och röja uppfattas fel, röja kan vara städa för en del. Från vår sida har vi beställt ”städning av skräp och nedslag av gamla och friska uppväxter och buskar”.

I går fick rätten höra Annétthe Zettergrens version. Med bestämd och säker röst höll hon vad som närmast kan liknas vid ett långt försvarstal – se artikel intill. Media fick sig flera slängar med sleven. Att det hon gjort fått så orimligt stora proportioner beror på flera orsaker menade hon.

– Allt sammantaget har gjort att jag fått fiender både inom och utanför politiken.

Inledningsvis ville advokaten Richard Schönmeyr ha stängda dörrar för allmänheten med hänvisning till Zettergrens hjärtproblem, till följd av all uppmärksamhet, samt patientsekretess, men rätten avslog. Intresset var inte lika stort som första rättegångsdagen men salen blev fullsatt.

För ett par veckor sedan backade Zettergren och medgav att hon lämnat fel uppgifter till landstinget till en sammanlagd summa av nästan två miljoner kronor. Advokaten redogjorde igår närmare för vilka patienter det blivit fel.

När åklagare Barbro Brännlund började ställa sina frågor medgav Zettergren att hon varit dålig på journalföringen. Det saknas massor av journaler.

– Det har skett förväxlingar och jag har varit slarvig och omdömeslös och det är absolut inget jag är stolt över i dag, säger hon.

Åklagaren gick hårt åt Zettergren och pressade henne för att peka på att det inte handlar om slarv utom om uppsåt. Emellanåt hördes på Zettergren att hon blev arg och irriterad och flera gånger ifrågasatte hon åklagarens frågor.

När det gällde var journalerna finns var minnet dåligt men när det gällde kvittona var minnet desto bättre. Hon påstod att hon skrivit dem med personnummer, namn och besöksdatum helt ur minnet.

– På den tiden hade jag det ganska klart för mig i huvudet. Det var ofta återkommande patienter. Fast det blev ju fel också – med facit i hand.

Zettergren har ändrat sig under polisförhör. Först sa hon att hon skrivit alla journaler själv men i det sjunde förhöret, i april, dyker den mystiska kvinnan upp. I går inför rätten sa Zettergren först att hon även skrivit alla kvitton till landstinget helt själv. Men när åklagaren pressar henne ändrar hon sig här också.

– I så fall har jag fått hjälp av samma kvinna.

Flera uppgifter var nya för dagen. Vilket åklagaren påpekade ställer till besvär för rättvisan och förlänger processen.

– Det går ju aldrig att kontrollera dina uppgifter eftersom du ändrar dig hela tiden. Du har ju sagt gång på gång att journalerna stämmer, sa åklagaren.

Zettergren svarade att hon först nu kommit till insikt.

– Nu har jag fått sitta i lugn och ro på min kammare. Nu när jag ser hur det verkligen ser ut så förstår jag att det inte stämmer. Jag hade fel.

Det framkom att journaler, som kan styrka Zettergrens sak, kan finnas i den mystiska kvinnas hem. Ändå vill inte hon tala om varken namn eller adress. Hon svävade även på målet när det gäller hur kvinnans journalskrivning gick till – var, med vilket underlag och hur ofta.

Åklagaren undrade hur hon kunde ge akupunkturbehandlingar utan journaler.

– Eftersom jag visste vad det var för fel på patienten visste jag var jag skulle sätta nålar. Det fanns i minnet.

Zettergren hävdade också att hon tänkt återvända från Thailand och bokat returbiljett till slutet av mars – varpå åklagaren undrade hur det skulle gått till utan giltigt pass.

– Ja, det var ju ett problem där. Jag överlämnar den frågan till advokaten, svarade Zettergren.

I dag fortsätter rättegången då Zettergren kommer att fortsätta förhöras om de påstådda patienterna.

Fotnot: Zettergrens registreringskylt på den leasade vita Saaben lyder 1NONLY.

Mediedrevet: ”Media har under lång tid målat upp en negativ bild av mig jag är tacksam för möjligheten att själv få berätta hur de här felaktigheterna uppstått.”

Besöksantalet: ”Jag har alltid haft väldigt mycket patienter och många har haft flera diagnoser. Att jämföra antal besök på landsbygden med stan som har ett helt annat utbud är som att jämföra äpplen och päron. Behandlingstiderna blir längre.”

Bokningssystemet:”Ibland använde jag kalendern, ibland lösa lappar som post-it-lappar. Självklart skulle man ha haft bättre ordning på sina bokningar. Jag är inte stolt över det.”

Månadsrapporterna:”Vid slutet på varje månad blev det ofta tidspress. Jag tog inte mycket semester och politiken innebar en rejäl tempohöjning. Att det blev fel personer, datum och det ena och det andra var inget jag upptäckte förrän nu.”

Landstingets ansvar:”Jag är lite förvånad att ingen upptäckte det på andra sidan. Man måste ju kontrollera vad man betalar ut. Man har ju ett ansvar när man betalar ut.”

De obetalda hyrorna:”Ett hyresavtal skrevs mellan mig och landstinget 1992. Men ingen av oss kan hitta det avtalet. Jag ville ha fakturor men landstinget ville inte kännas vid det fast jag ringde. Men jag reserverade pengar till detta i mina deklarationer. VF skrev att jag aldrig betalat hyra men det har jag gjort.” *

Kaffestoppet:”Efter vårt politiska förslag 2011 om att försöka samla allt blåljus i norr fanns de dom på vårdcentralen som var emot det och var arga på mig. De ville inte jag skulle dricka kaffe tillsammans med dem längre för att då skulle jag skvallra för landstingsstyrelsen. Det kan låta som trams men det var mycket sådant här.”

Journalföringen: ”Jag visste inte mycket hur mina journaler såg ut. Jag hade ju fått hjälp. Jag ångrar idag att jag inte hade bättre kontroll.”

Den mystiska kvinnan:”Jag har fått hjälp av en kvinna som jag inte vill säga vad hon heter. Jag vill inte att hennes anhöriga ska bli utsatta för det mediedrev som varit runt min person. Hon kan inte höras eftersom hon är avliden. Hon har hjälpt mig skriva journaler och dokumentation.”

Dubbelbokningarna:”Jag har haft patienter samma dagar som politiska möten – men inte så många. Det har blivit helt fel där.”

Datorinställningarna:”Tidsinställningarna i journaldatorn är ändrade. Jag vet inte hur man gör för att ändra datum. Dessutom hade jag den utlånad och hade inte signerat själv.”

Flykten till Thailand:”Till slut fick jag nog och åkte iväg för att samla krafter.”

Skuldfrågan:”Det är fruktansvärt att jag gjort så här men tyvärr är det så. Jag hade velat haft det ogjort. Jag har inte haft för avsikt på något sätt att lura landstinget i Värmland”.

Christer Andersson, butikschef på Systembolaget Bergvik, har fullt upp på måndag förmiddag.

– Det är mycket norrmän som har varit på Skutberget som åker hem nu och handlar på vägen, säger han och släpper en lastpall med rosévin.

Jämfört med förra sommaren så säljs det mycket mer rosé och mousserande vin i år, rosé är det som har ökat kraftigast procentuellt.

Christer tycker att det märks att kunderna har fått ett ökat intresse för vad de dricker och att de allt oftare har specifika önskemål.

– De kommer med öl- och vin-appar eller så har de koll för att de ser på matlagningsprogram, oftast beror dryckesvalet på vilken mat som ska serveras.

Det ökande användandet av sociala medier är något som Christer tror spelar en stor roll för trenderna på dryckesmarknaden.

– Informationen sprids ju allt snabbare, det är lätt att beställa på systembolagets hemsida och det dyker upp mycket nytt. Kundbeställningarna ökar stadigt för specialsortiment på öl & vin, ofta från mindre bryggerier med små serier.

Rosé och mousserande vin säljer stort, men det finns en tredje bubblare som har blivit allt mer populär på senare tid.

– Vi säljer mycket alkoholfritt, hela sortimentet har blivit bättre och det finns fler alternativ. Vi körde en kampanj redan till studenten där vi knöt blå-gula band på mindre flaskor alkoholfri skumpa, det gick hem, men folk tänker också på att den som kör till middagen ska få dricka gott.

Christer Andersson öppnar en flaska alkoholfritt rosévin och bjuder ett förbipasserande par, Eva och Ove Gagnestam från Karlstad, de nickar gillande.

– Rosé! Utropar Eva när frågan ställs vad som gäller i glaset på sommaren.

– Och lättare vita viner, och så bubbel förstås.

De har båda slutat att dricka starksprit, men brukar inte handla alkoholfritt.

– Vi brukar nog hålla oss till lite alkohol, säger Ove. Men i övrigt passar de sommarens trendprofil.

– Dottern ska komma på besök och då blir det varsin spansk öl med en limeklyfta i, säger Eva.

De alltmer intresserade kunderna kräver en kunnigare personal och Christer Andersson berättar att förr innebar jobbet att man stod i ett lager eller satt i en kassa, nu jobbas det mer med kundkontakt.

• Kan ni mer än kunderna?

– Kunderna vet väldigt mycket och vi ska ju inte prata jordmån i Frankrike eller mikrobryggerier i Belgien, men man måste hålla sig uppdaterad om vad det tipsas om i medier och tala ett språk som kunden förstår.

Den förste september sker en omorganisation på Systembolaget. Vinsortimentet ska sorteras efter vilket land det kommer ifrån, istället för efter prisklass som det varit tidigare.

– Det ska bli roligt att se utfallet av det, det är något som kunderna efterfrågat länge, säger Christer.

När hösten närmar sig förväntar han sig att kundtillströmningen avtar och att vinet går från rosa till mörkrött.

– Lite tyngre viner till grytan, sen är det ju kräftsäsong och då blir det ju snaps men också lite mörkare öl.

Polis, ambulans och räddningstjänst har larmats till platsen, som anges till Gökhöjdsbacken vid Älvenäs. Det är ännu oklart om någon kommit till skada.

Vi uppdaterar allteftersom information kommer in under eftermiddagen.

Det är dagens och morgondagens förhör med Zettergren som kommer att avgöra hur många påstådda patienter som måste kallas som vittnen. Det kan bli alla 182.

Åklagaren Barbro Brännlund har ingen lätt uppgift - att få ur Zettergren vilka patienters besöksantal som stämmer och varför de andra inte stämmer.

– Jag minns inte, det har blivit en förväxling, jag har blandat ihop henne med någon med likartat namn, jag kan inte svara på det, lyder Zettergrens svar allt som oftast.

Differenserna är mycket stora på vad Zettergren uppgett till landstinget och vad patienterna själva bekräftat i polisförhör. Ofta skiljer det tjugo till femtio besök per år - ibland över nittio. Ett tiotal patienter har uppgett att de aldrig varit på besök överhuvudtaget.

Ibland minns Zettergren att patienten varit där men inte när eller hur många gånger. Hon kan heller inte svara på vem det är hon förväxlat aktuell patient med eller var uppgifter om aktuell patient finns någonstans när det saknas journaler.

– Det låter som de är på drift någonstans i någon konsumkasse men så är det inte. Det kan vara så att mina uppgifter är felaktiga.

Åklagaren får heller inget svar på hur Zettergren kan minnas vissa besök men inte andra. I de dokument som polisen beslagtagit finns inga noteringar om hur det gått med patienter sedan tidigare besök.

– Nej, de är ju väldigt anorektiskt skrivna, säger Zettergren.

På grund av Zettergrens dåliga minne blir processen i tingsrätten både rörig och omständlig. Likt dagen innan ifrågasätter hon ofta åklagarens frågor. Hon vänder sig till domaren:

– Vad är det jag ska hålla mig till? Det jag sagt i polisförhör eller det jag minns nu?

Svaret blir det hon minns nu och att hon även ska förklara varför.

Misshandeln mot mannen ägde rum i samband med en privatfest i Karlstads komun i maj, och ska ha handlat om en flaska sprit och några ogenomtänkta kommentarer som mannen riktade mot 27-åringens flickvän. Det slutade med att 27-åringen slog och sparkade honom.

Det hela ledde till en kraftig blodutgjutning vid ena ögat som smärtade i tre veckor.

Drygt en månad senare gjorde sig 27-åringen vid åtminstone två olika tillfällen skyldig till övergrepp mot sin flickvän. Bland annat ska han ha tagit struptag och slagit henne. Hon fick föras till Centralsjukhusetb för vård.

Själv ville inte kvinnan berätta i rätten om händelserna, men flera vittnen gav detaljerade uppgifter.

Två av 27-åringens kompisar döms också, den ene ska bland annat ha frågat flickvännen om hon ”gillar skogen”. Något som upplevdes som ett hot. Båda får två månaders fängelse.

– Jag stod i köket och så började det dundra av hagel stora som körsbär och flera åskknallar. Det var som en dimridå utanför fönstret. Sen sa Tommy att trädgårdsmöblerna åkte runt ute på altanen och sen såg han att tallen är ju borta! berättar Anita Lindvall.

Tallen hade ryckts upp med rötterna och fallit så att den bara snuddade parabolen och precis missade makarnas campingbuss. Där den stått fanns nu en stor krater i marken. Anita och maken Tommy är lättade över att det ändå inte slutade värre.

– Det var ju ingenting mot vad som hade kunnat hända om den fallit mot hustaket. Det enda som skadades var parabolen, stuprören och en liten bit av räcket. Men jag blev lite snopen när jag pratade med barnbarnen och de sa att borta på Våxnäs hade det bara kommit lite regn, säger Anita Lindvall.

Som tur var har paret en bekant med en traktor som under eftermiddagen hjälpte till att kapa upp och köra iväg tallen. Nu är det bara till att sopa ihop grenar, kvistar och andra rester av det som tromben lämnade efter sig.

Men det var inte bara marknadsstånden med fyndvänliga priser som fick folk att ge sig ut på Karlstads gator och torg igår. Bland de små var karusellen populär, ett band spelade musik och de lokala producenterna bjöd på smakprover av delikatesser som kalvdans, hjortronsylt, ostar och surdegsbröd.

Lena-Marie Andersson på Solbergs bagarstuga, hade vid fyra på eftermiddagen redan sålt slut på sina bröd.

– Det har varit en jättebra dag med ett jämnt flöde av flanerande folk. Det är bra för då hinner man prata med kunderna och kan berätta om vårt bröd och hela den röda tråden i hur vi producerar det. Och så är det roligt att prata med de andra mathantverkarna, här finns ju lokala råvaror så man kan duka upp en hel måltid.

Maria Dahlbom, cityledare på Centrum Karlstad, är nöjd med årets Persmäss och under dagen har flera handlare ringt för att höra om de kan få ställa ut ett bord.

– Vädret påverkar mycket så det är tur att solen inte tittar fram lika mycket i dag som den gjort tidigare i sommar. Det här är bra shoppingväder, det är mycket folk i rörelse, menar hon.

Persmäss är en gammal tradition som ursprungligen firades för att hedra helgonen Petrus och Paulus, och utgjorde även slåttertidens början.

– Förr var det mer av en bondemarknad och senare var det starten för rean, men i dag sätter ju reorna igång tidigare. Det är ett riktigt Karlstad-fenomen, folk som inte är härifrån brukar undra, säger Maria Dahlbom.

Familjen skulle till vandrarhemmet Fyrbo i Älvsbacka utanför Molkom men kom aldrig fram.

– De skulle komma vid 20-tiden men sen ringde de vid 21 och befann sig i Molkom. Då gav jag dem en vägbeskrivning, och de åkte vidare, säger Agneta Wauge som jobbar på vandrarhemmet och skulle ta emot familjen.

En stund senare hade de kört ut i skogen men hamnat fel och diskuterade tillsammans med Agneta om de skulle åka tillbaka till Molkom.

– Sen ringde de igen och var halvt hysteriska. Kvinnan sa att det var bara skog, skog, skog och att barnen var rädda. Dessutom hade bilen gått sönder på något sätt, säger Agneta.

Hon kontaktade polisen som tog över sökandet under natten. Dessbättre behövde de inte söka särskilt länge utan familjen återfanns av en lastbilschaufför som hjälpte dem.

– Så de var välbehållna, och det var ju jätteskönt. Det var en jobbigt natt, säger Agneta Wauge.

Polisen uppger att familjen efter omständigheterna mår bra.

Frågan om hur Centralsjuk­huset i Karlstad ska skyddas mot framtida översvämningar har stötts och blötts ett bra tag. Till slut landade landstinget och kommunen i att höja vägen och även höja gång- och cykelbanan från Rosenborgsgatan till Rosenborgsallén. I grönområdena i båda ändarna kommer det att bli kullar som ska hindra vatten att komma in från sidorna.

Enligt kommunen kommer sjukhuset efter bygget att klara av flöden tre meter över den normala vattennivån i Klarälven.

Nu väntar kommunen och landstinget bara att mark -och miljödomstolen i Karlstad ska säga sitt. Det kan dröja upp till ett år. Byggstarten är planerad till hösten 2014.

– Jag tror inte att det finns något som talar mot att det blir av då. Det är om det kommer in överklaganden, men ärendet har ju varit ute på samråd och det är ingen som haft några synpunkter då, säger Anna Sjödin, översvämningssamordnare på Karlstads kommun.

Översvämningsrisken är en reell verklighet längs Klarälven. Redan vid ”50-årsflödena”, alltså höga flöden som återkommer ungefär vart femtionde år, hotas sjukhuset av vatten­massorna, förklarar Anna Sjödin.

– Sjukhuset har haft problem då. Men när området höjs ska sjukhuset klara även det värsta tänkbara flödet.

Översvämningsskyddet beräknas kosta cirka 50 miljoner kronor, varav landstinget står för 30 miljoner och Karlstads kommun för 20 miljoner. Höjningen av marken kommer att ta ungefär 14 månader att färdigställa och allt kommer att vara färdigbyggt tidigast 2015.

Han slog i bakhuvudet och fick föras till Centralsjukhuset. Skadorna var dock inte allvarliga.

En annan trafikant upptäckte olyckan men när han kom fram till bilen och larmade SOS fanns där ingen person.

Strax därefter började bilen brinna.

Polisen kom till platsen med hundpatrull men kunde inte hitta någon förare i närheten av bilen.

Det var för drygt ett år sedan, den 13 juli 2012, som VF avslöjade att Zettergren hade orimligt många patientbesök. I går satt hon för tredje dagen inför tingsrätten och försökte förklara hur det kunde bli så fel – på i princip samt­liga 182 patienter. I går var det den sista halvan som gicks igenom – en efter en – och även denna dag var det gott om förklaringar som byggde på glömska, teknik och förväxlingar.

Bland patientnamnen finns även Zettergrens tidigare sambo. Själv har han nekat till att ha fått behandlingar av henne. På kvittot till landstinget står hans korrekta namn, personnummer och adress. Zettergrens förklaring var inte oväntad.

– Hon sa att hon förväxlat honom med någon annan, säger åklagaren.

Zettergren har sedan tidigare vitsordat nära två miljoner kronor. Hon har alltså medgett att hon på felaktiga grunder fått pengar för nästan hälften av sina patienter, runt 90 stycken. Och några större avsteg från dessa summor gjordes inte under gårdagens genomgång.

– I de fall hon gått med på felaktiga betalningar kommer inte de patienterna behöva vittna, säger åklagaren Barbro Brännlund.

Vid lunch hade åklagaren återkallat ett dussin kallelser av vittnen och flera skulle det bli under gårkvällen.

– Men jag kommer åberopa några av dem hon vitsordat ändå på grund av oklarheter. Det är konstigt att det finns journaler med personliga uppgifter på personer som aldrig varit hennes patienter.

Flera av patienterna har hört av sig till tingsrätten. Alla bor i Nordvärmland med många mil till Karlstad och många är äldre.

– Några har ringt och vill göra telefonförhör i stället eftersom det är bortresta eller är sjuka och har svårt att ta sig hit. Vi gör en bedömning. De flesta som är kallade kommer dock att få komma hit, säger Annelie Persson, sekreterare på tingsrätten.

Det är en unikt stor rättegång och bara vittnena beräknas ta närmare nio dagar i anspråk. Patienterna ska börja höras under torsdagseftermiddagen – i namnalfabetisk ordning. Åklagaren tycker det räcker med telefonförhör i de flesta fall men försvaret har önskat att alla patienter kommer till rätten.

– Telefonförhör är vi tveksamma till. Vi tycker man ska följa rättegångsbalkens regler. Det har att göra med bevisbördan i hovrätten där man tar upp vad vittnen sagt med både ljud och bild, säger advokat Richard Schönmeyr.

Han har ännu inte kallat några vittnen för Zettergrens räkning.

I dag på torsdag förmiddag är det landstinget som ska höras. Landstingets polisanmälan om grovt bedrägeri kom in i augusti förra året – efter VF:s och NWT:s granskning. Landstinget hade då gjort flera misslyckade försök att kontrollera Zettergrens uppgifter och få se hennes journaler.

Zettergren skyller på slarv men det har också framkommit, både genom VF:s granskning, landstingets egen revision samt i polisutredningen, att landstinget har brister i sin dokumenthantering och sin kontroll av utbetalningar till de privata sjukgymnasterna.

De landstingsanställda som kommer att vittna i dag är Jan Hultbäck, divisionschef för hälsa, habilitering och rehabilitering, landstingsrevisor Christian Eriksson, Ingela Marklund, sjukgymnast och ansvarig för lex Maria-anmälningar och Caroline Westlund, enhetschef på ekonomiavdelningen.

Zettergren står åtalad för att ha lurat landstinget på närmare fyra miljoner kronor.

I lagerhyllorna i Värmlands Museum ligger låda på låda med grafiska blad, fotografier, akvareller och andra konstverk. I lagerrummet hänger de inramade oljemålningarna på skjutbara gallerväggar. Här finns verk av värmlänningar som Gerd Göran, Thor Lagerkvist, Karin Fryxell och Lars Lerin, men också kända utomsocknes som Inge Schöler och Sigge Bergström och många fler. Och det är bara det lilla lagret. I Ulvsby finns det ännu mer.

Det säger sig självt att bara ett fåtal personer någonsin ser dessa verk när de inte ställs ut på museet eller lånas ut till andra museer – och det händer inte ofta.

Ändå är det inte otroligt om du har sett delar av samlingarna på helt andra platser. Bertil Bengtsson, konstintendent på Värmlands Museum sedan 1997, säger att de vill att folk ska kunna se samlingarna.

– Vi vill ju visa att vi finns.

Runt om i länet finns omkring 200 verk som egentligen ägs av museet men som kommuner, landsting och andra offentliga verksamheter har fått låna på obestämd tid.

– Vi har inte varit så aktiva med att marknadsföra det här utan det har mest varit så att folk har kommit hit och frågat, säger Bertil Bengtsson.

Han har då frågat dem vad de tycker om och utifrån det sedan guidat dem bland samlingarna. Mycket går att låna ut, men inom rimlighetens gränser.

– Vi kan inte låna ut vad som helst och vilka dyrgripar som helst. Som Stefan Johanssons verk. De köptes för några tusenlappar och sedan har det blivit några nollor till på värdet, säger Bertil Bengtsson.

Verken försäkras mot skador och stöld. Inte för att ett förstört verk kan ersättas, men ett annat likvärdigt av samma konstnär ska man kunna köpa för försäkringspengarna. Det kluriga är bara att få rätt summa på det eftersom konsten mycket väl kan öka i värde med tiden.

– Vi håller på att se över det så att vi är mer varsamma med det vi äger och så att de som lånar konst förstår att det de lånar är värdefullt, säger Bertil Bengtsson.

Var finns då dessa verk? Här får vi lite problem. Samtidigt som museet vill visa upp konsten vill det inte lämna vägbeskrivningar till eventuella tjuvar, även om konststölder inte är så vanliga. Bertil Bengtsson tar oss till den troligen säkraste platsen för utlånad konst: polishuset i Karlstad.

Med sig har Bertil Bengtsson en inventeringslista över vad polismyndigheten har lånat och vi börjar sökandet efter tavlor av Ulla Lööf, Bengt Lindström och Félix Edouard Vallotton – plus fyra japanska träsnitt. Med hjälp av Annika Jansson spåras de upp där de hänger utanför kafeterian, i korridorer och i mötesrum. Men ett av de japanska träsnitten gäckar dem. Först när vi precis ska lämna byggnaden upptäcker vi tavlan invid dörren.

Efteråt funderade Bertil Bengtsson på det.

– Det jag tänkte på där är hur hemmablind man blir. Man borde hänga om konst ofta för att lägga märke till den.

Många thaimassörer får frågor om sexuella tjänster, både av personer som kommer förbi och de som får massage. I Malmö har det startats ett projekt för att söka upp massörerna och hjälpa dem att polisanmäla händelserna, skriver Sydsvenskan.

I Karlstad så har de etablerade thaimassörerna stött på samma problem. Ratchada Phalaphon som drivit Nackon thaimassage i åtta år berättar att hon har jättebra kunder, men att det ibland dyker upp undantag.

– Ibland kommer det någon ny som vill köpa sex, men här har vi bara fin thaimassage och inget annat, säger Ratchada.

Hon har hört på nyheterna om hur thaimassagesalonger i Stockholm och på andra orter fått stänga, men menar att i Karlstad finns det bara bra massagesalonger och ingen som säljer sexuella tjänster.

– Vi arbetar hårt och betalar skatt som alla andra, men så kommer det någon konstig människa som säger att de vill ha en oljemassage med ”happy ending”, man blir jätteledsen, säger Ratchada.

Under ett år är det i snitt tre tillfällen då någon frågar om de kan köpa sex på Nackon thaimassage. Ratchada säger att hon blir arg när de inte ger sig och frågar varför de inte får köpa sex. Senast det hände var för två månader sedan.

– Jag förklarar, du måste väl kunna förstå varför. Han säger att han varit i Phuket i Thailand och kunnat köpa sex där. Då säger jag: åk dit då! Men stannar du här så ringer jag polisen!

Att många svenska män verkar tro att det går att köpa sexuella tjänster av thaimassörer skulle kunna hänga ihop med den massiva svenska turistströmmen till Thailand.

Ratchada poängterar att Phuket och Pattaya inte är representativt för Thailand. Men många turister besöker en liten del av landet och får med sig ett bagage hem bestående av fördomar och kränkande beteende.

Karlstad thaimassage får inte lika många besök av män som försöker köpa sexuella tjänster. Kanske beror det på deras centrala läge och att de har varit etablerade i Karlstad länge.

När de öppnade för tio år sedan var det vanligare att folk kom och erbjöd sig att ”betala lite extra”.

– Nu har vi mest etablerade kunder, men det händer fort­farande att det kommer folk från Stockholm som frågar om ”happy endings”, men inte särskilt ofta, säger Suda Bunyaithong Sale­skog och tillägger att efter hot om att kontakta polisen så brukar de inte komma tillbaka.

Men incidenterna polisanmäls i regel aldrig. För att freda sig väljer många av massörerna i stället att jobba i team och bära täckande kläder.

Waraporn Thipwatchana och Sathrit Butwang på Våxnäs thaimassage – som öppnade för en månad sedan – arbetar alltid samtidigt. De har inte råkat ut för någon som frågat efter sexuella tjänster, men har ändå tagit kontakt med grannbutikerna och gjort upp att de ska kunna få hjälp om det skulle dyka upp ovälkomna kunder.

Kvinnan sökte förra hösten vård för problem med att ta djupa andetag.

Vid besöket framkommer även misstanke om D-vitaminbrist och läkaren gör en provtagning. Därefter skriver en annan läkare in provsvaret i kvinnans journal och skriver ut läkemedel för D-vitaminbrist.

Läkaren meddelar kvinnan om provsvar och planerad behandling via brev. Men när den första läkaren några veckor senare ringer upp kvinnan för att ge besked om en utförd lungröntgen visar det sig att den läkemedelsbehandling av D-vitaminbrist kvinnan påbörjade aldrig följdes upp.

Läkaren tar då kontakt med landstingets läkemedelskommitté för att diskutera hennes behandling och därefter ändras insatt läkemedel.