Det var under tisdagen som kommunen gjorde prover av vattenkvaliteten i Sundstatjärn. Resultatet visade att en påbörjad algblomning, varför kommunen nu avråder från bad.

– I nuläget avråder vi från bad, man bör vara särskilt försiktig att låta barn och hundar bada, säger Bengt Jonsson, miljö- och hälsoskyddsinspektör.

Om man får i sig algvattnet kan det leda till såväl illamående som kräkningar och diarré. Symptomen kan hänga i i flera dagar, men enligt kommunen behöver man svälja ganska stora mängder av vattnet för att få magproblem.

En skylt om avrådan från bad kommer sättas upp i anslutning till badplatsen.

Läs mer om algblomning på Smittskyddsinstitutets hemsida.

Två personer befann sig i bilen men kunde ta sig ur för egen maskin och undslapp skador.

Händelsen inträffade strax före 15.00 och det var under en stund problem med framkomligheten på platsen.

Vad som orsakade branden är oklart.

Ingen människa skadades och det var heller inga byggnader som fattade eld. Räddningstjänsten från Karlstadregionen fanns på plats men hade branden under kontroll inom loppet av tio minuter.

– Det började regna så branden avtog. Förmodligen har branden uppstått vid grillning, vi vet inte exakt när. Den upptäcktes av några ungdomar som var ute med båt. Omfattningen var relativt begränsad och det brann bara runt själva grillplatsen samt i ett träd. Men det fick vi snabbt bukt med, bekräftar Hans Larsson, räddningsledare från räddningstjänsten i Karlstad.

Enligt uppgifter som publicerats av Dagens Nyheter ska totalt 15 butiker i Sverige och sju butiker i Finland att stängas. Det är ägaren, koncernen RNB, som beslutat om nedläggningen.

– Det stämmer och det är ett led i att få JC till en lönsam och konkurrenskraftig kedja, säger Peter Bondelid.

– Det här ger oss nu en möjlighet att satsa offensivt på de kvarvarande butikerna.

Butikerna kommer att stängas igen under hösten eller strax efter nyår.

Det är inte första gången JC-butikerna i Värmland går dåligt. Fram till 2011 drevs butikerna som franchiseföretag och en konkurs tvingades butikerna i Arvika och Kristinehamn att stänga igen. Butikerna i Karlstad togs över av ägaren JC AB.

• Varför tror du att butikerna i Karlstad inte var lönsamma nog?

– Jag tror inte det finns någon systematik i det eller att det har med regionen att göra. Det finns en livscykel för butiker och vissa har inte förutsättningarna helt enkelt, säger Peter Bondelid.

– Det är tråkigt att det är två närliggande butiker i Värmland som stängs.

• Vad kommer att ska med lokalerna nu?

– Det kan jag inte svara på just nu. Men jag utesluter inte att vi öppnar någon annan butik där.

Den 2 juni öppnade Sveriges brigadmuseum i Karlstad. Sedan dess har man tagit emot 150-200 besökare per dag. Museichefen Björn Tomtlund är nöjd.

– Det är över förväntan. Eftersom vi inte har haft öppet i två månader än så har det visat på ett väldigt stort intresse. Vi är väldigt nöjda.

Han berättar att en stor del av besökarna har varit barnfamiljer. Ofta är det ett nostalgibesök för de äldre, för att minnas sin tid i lumpen, medan det för de yngre är nyfikenheten och spänningen som lockar, menar han.

De har även ett bra samarbete med de övriga museerna i staden och man träffas årligen för att diskutera hur man kan utveckla de museer som finns.

– Alla museum tillsammans är ett gemensamt besöksmål för Karlstad stad. Ingen konkurrerar med ett annat museum eftersom vi har olika inriktningar och det ter sig väldigt positivt att vi kan samverka.

I nuläget känner de inget behov av att utveckla utställningen men det smids planer inför hösten.

– Vi funderar fortfarande men vi vill utveckla den befintliga utställningen så mycket det går och sedan kanske ta in tillfälliga utställningar också, berättar Björn Tomtlund.

Solen och värmen har inte hindrat museibesökarna i sommar. För flera av museerna har besöksantalet varit över förväntan. På Kristinehamns konstmuseum, där man just nu visar en utställning av Jan Lööf, har man redan passerat 8 000-strecket och räknar med att passera det tidigare rekordet på 10 000 besökare under en utställning.

– Vi har en månad kvar på den här utställningen och vi ligger bra till, berättar Ann Lundqvist, vikarierande informatör på Kristinehamns konstmuseum.

Jan Lööf ligger bland annat bakom tv-serier som Tårtan och Skrotnisse och hans vänner och Ann Lundqvist säger att utställningen lockar ung som gammal.

– Många kanske har växt upp med hans filmer och sedan läser böcker av honom för sina barn. Vi har också en skrotverkstad där barnen gärna sitter i timmar.

Även Lerinmuseet, Sandgrund Lars Lerin, har haft en bra sommar så här långt. Vissa dagar har de tagit emot närmare 500 besökare. Förra året kom 55 000 besökare och den siffran tror man sig kunna överstiga, berättar Sofia Rehnby som tar emot besökare i kassan. Lars Lerin själv är nöjd och han tror inte att vädret har någon större påverkan.

– Det är så klart jättekul. Jag tror det är många som reser och då spelar det ingen roll vad det är för väder, de åker ändå, säger han.

Men någon draghjälp från stadens andra museum tror han inte att de får.

– Nej men de får av oss, säger han och skrattar.

Anna-Lena Åkerlind har rest till Lerinmuseet från Kungsbacka utan att tänka på vilket väder det är.

– Jag har velat se Lerins målningar sedan jag började läsa om honom. Vi sa att vi åker hit oavsett vilket väder det är eftersom det passade att åka hit nu, berättar hon. Eventuellt kommer vi att besöka något annat museum också när vi är här i Karlstad.

Lerins museigranne, Värmlands museum, uppger att de hade ungefär 25 000 besökare i huset under juli-augusti förra året. Ronja Lindgren som tar emot det dagliga flödet i receptionen uppskattar att antalet varit ungefär detsamma i år.

– Generellt är det alltid mer folk när det regnar. Men det verkar som folk brukar bestämma sig för en dag och kommer oavsett, säger hon.

På Sliperiet i Borgvik anser man inte att antalet besökare är väderrelaterat alls, där ser man istället att besökarna har hittat dit tidigare på säsongen.

– I maj hade vi många fler besökare än förra året samma tid. Men det är lite tidigt att säga hur det har gått. Vi är mitt i högsäsongen åtminstone en månad till. Vi hade 17 000 besökare förra året och siktar på att passera det så klart, säger Oskar Magnusson, chef för Sliperiet.

Även på Rackstadsmuseet i Arvika har man haft ovanligt mycket besökare hela sommaren, över ­ 9 400 besökare i juni, vilket är över 1 000 fler än samma månad förra året.

– Lite kan bero på att vi satsat mer på Norge. Det kan också vara att fler svenskar avstår från att resa utomlands, och är man hemma så är det roligt att gå på museum. Och så har vi bra utställningar förstås, säger Lena Hellström, museichef.

I våras kom han ut med boken Fallet Quick/Bergwall om det säregna kriminalfall som på onsdagen fick ett slags avslut, i och med att Sture Bergwall friades från det sista av de åtta mord han tidigare dömts för.

Mats Parner hade mejlkontakt med Bergwall under en period, som avbröts när Bergwall slutade svara på Parners mejl.

– Fast bara härom dagen hörde han faktiskt av sig igen, och han tycker inte att han brutit kontakten, han har bara gjort ett uppehåll, säger Parner med ett mångtydigt leende.

Han har ett tveklöst svar på frågan om vem av psykiatrin, rättsväsendet och Quick/Bergwall själv som har störst ansvar för att han kunde dömas som seriemördare på grunder som i dag framstår som närmast obegripliga.

– Psykiatrin, om man inbegriper medicineringen, är den allra största boven. Å andra sidan kan Bergwall inte ha varit neddrogad varje stund i tio års tid, men han säger själv att han struntade i konsekvenserna bara han fick sin narkotika. Och utredarna, polis och åklagare, trodde fullt och fast på psykologernas teorier.

Att Bergwall själv erkänt de mord han dömdes för kan leda till att han inte begär något skadestånd, eller åtminstone att det blir mindre än vad han annars kunnat få, tror Mats Parner.

– Men annars lär han kunna klara sig gott på diverse arvoden från böcker och föreläsningar och sånt…

Att han kommer att släppas ut från Säters rättspsykiatriska klinik tar Mats Parner för givet.

– Senast i början av nästa år, skulle jag tro. Det är klart att läkarna som i decennier sagt att han är jättefarlig inte plötsligt kan säga att han nog inte är så farlig ändå – men de kanske inte är så intresserade av att sätta hårt mot hårt…

– Jag tror inte han kommer att begå några nya brott. Mitt intryck av honom är att efter avgiftningen så är han tämligen normal.

• Efter att ha mejlväxlat en hel del med honom, vad har du för bild av honom?

– Väsentligen rätt positiv: välformulerad, beläst, nyfiken, en person man vill tala med om allvarliga ting. Fast han förstår inte skämt och ironi utan tolkar allt väldigt bokstavligt. Men det är jättesvårt att ha en klar helhetsbild av honom när man inte suttit öga mot öga.

Nu talas om att det ska tillsättas en ”sanningskommission” som ska utreda hela historien.

– Jag tycker man kan säga att Hannes Råstam, vars arbete var helt avgörande för att Bergwall skulle få resning, VAR en sanningskommission. Unikt är det här fallet som kombination av vård- och rättsskandal, men rättsskandaler har vi haft många, menar Mats Parner.

Under evenemanget Mötesplats på Stora torgets tredje dag var det dags för performenceartisten Art Spectaculo.

– Det är ett av de mer högljudda framträdanden vi har under veckan, men det är bra, säger Jenny Davidsson, en av arrangörerna till Mötesplats Stora torget.

Stycket är döpt till Three Chapters och Art Spectaculo målade tre olika målningar, i tre olika kapitel, klädd i olika skepnader. Framträdandet beskrivs som djuriskt, kraftfullt och oförutsägbart. Publiken på torget tycktes motta framträdandet med blandade känslor. Några skakade på huvudet medan andra nickade och log gillande. Efter första kapitlet var i alla fall Art Spectaculo nöjd.

– Det gick bra, jag är nöjd. Jag hade bra energi. Det här är mitt katarsis och jag målar efter känslor. Den här första tavlan kanske är mötena från torget, människorna från torget, säger han.

Tre personer skall ha varit inblandad i kollisionen varav två av dessa fördes till Centralsjukhuset i Karlstad med okända skador.

Olyckan inträffade i riktning mot Karlstad och E 18 stängdes av helt i båda riktningarna i samband med räddnings- och bärgningsarbetet.

– Bärgningen är påbörjad och man öppnade ett körfält vid 14.20, säger Tommy Sjöberg, pressinformatör vid Värmlandspolisen.

Enligt Centralsjukhusets kommuniké var det två kvinnor som fördes till sjukhuset. Vid sextiden på torsdagskvällen hade en av kvinnorna redan fått åka hem med lindriga skador, den andra uppges vara kvar för observation.

Pojken och mannen hade en diskussion som eskalerade. Enligt polisanmälan slutade det med att den äldre mannen tacklade in 18-åringen i en vägg så att han fick ont i armen.

Polisen uppger att bilisten av oklar anledning körde in i ett vägräcke och därefter voltat.

En person befann sig i bilen men kunde ta sig ut för egen maskin. Hen fördes med okända skador till Centralsjukhuset i Karlstad med ambulans.

E 18 i västergående riktning var helt avstängd en tid.

Karlstad kammande hem förstaplatsen i solligan. Det står klart när SMHI nu sammanställt antalet soltimmar under juli månad. 344 timmar soltimmar kunde Karlstadsborna njuta av under månaden.

Andraplatsen gick till Nordkoster som hamnade tolv timmar efter Karlstad och drog ihop 332 soltimmar.

– Generellt sett så har ju varit högtrycksbetonat och torr luft i södra delarna av landet med väldigt många klara dagar medan det längre norrut varit mer ostadigt väder, säger Marcus Sjöstedt på SMHI i Norrköping.

Lite av Nordkosters sol spillde över på Göteborg(307) medan huvudstaden inte tog sig över 300-strecket och fick nöja sig med 290 soltimmar under juli.

Vinnarna, för de som gillar sol vill säga, är med andra ord de som valt att semestra på hemmaplan i Karlstad. Som Krister och Lena Eriksson som tillbringar sommarsemestern i husvagnen som stadigt står vid Bomstadbaden.

– Det har varit en kanonsommar, säger Karin som tillsammans med maken Krister precis kommit upp från ett dopp i Vänern.

Redan vid midsommar flyttade de ut till husvagnen som de haft stående på campingen sedan över tio år. Och några planer på att åka utomlands har de inte, i alla fall inte förrän till hösten.

– Man kan ju inte lämna Sverige mitt i sommaren, säger Karin.

De planerar heller inte att lämna Bomstad.

– Det skulle vara ifall det regnar, säger Krister.

Det har de inte behövt oroa sig särskilt mycket, i vart fall inte hittills under deras semester. För det har inte bara varit soligt under juli. Det har varit torrt också.

Ännu har SMHI inte fått in och sammanställt nederbördssifforna för juli.

– Men visst har det varit väldigt torrt. I södra Värmland har man haft ungefär hälften så mycket nederbörd som normalt under juli. Det märks ju om inte annat på brandriskvarningarna.

Normalt brukar södra Värmland få runt 53 millimeter under juli i snitt.

– Det är först i slutet av månaden som det kommit åska och regn, säger Marcus Sjöstedt.

Själv hade han semester i juni och missade supervädret.

– Men det kom allt lite som här i Norrköping i juni med.

Strax före klockan åtta på lördagsmorgonen upptäcktes inbrottet på OKQ8 på Höjdgatan i Karlstad. Värmlandspolisens vakthavande befäl Stefan Sundberg berättar att tjuvarna skar upp ett hål i taket och tog sig på det sättet in i lokalerna.

– De har klippt larm och det är tillstökat inne i lokalerna, säger han.

Tjuvarna har dels tömt tobakshyllorna vid kassorna, dels skurit upp ett skåp där tobakslagret fanns. Dessutom har de kommit över en del pengar. Men Stefan Sundberg kan ännu inte säga vilket värde det stulna har, men han säger att det handlar om ”betydande värden”.

Ett dygn tidigare utsattes Ica-butiken i Storfors för inbrott och också där stal tjuvarna stora mängder tobak genom att ta upp ett hål i byggnadens tak. 

– Det tycks vara samma tillvägagångssätt som i Storfors. Där klippte de också larmet. De har vetat vad de gjorde, säger Stefan Sundberg.

Tekniker har varit på plats under lördagen och macken har varit avstängd under det arbetet.

– Nu får våra utredare se om det finns fler gemensamma nämnare och se om det finns vittnen eller film från kameror, fortsätter han.

På Tolvmansgatan ute på Hagaborg i Karlstad är det oftast fullt ös. Där samlas ungdomar i alla olika åldrar, en del är så unga som 13 år, andra lite över 20 år.

Det beror lite på, men på kvällen på fredagar är det alltid ganska många där, berättar fritidsledaren Klara Tufvesson.

– De som kommer hit kan ta del av en mängd olika saker, som till exempel parkour och kreativt pyssel. Det kommer ungdomar i alla åldrar hit, men ibland även vuxna som är föräldrar till de barn som är här. Ibland kommer det förbipasserande pensionärer också, som vill säga hej och ta en kaffe och umgås litegrann, berättar hon.

En vanlig dag finns det runt 40 ungdomar i rörelse på gården. Bland annat nere i den allmänna samlingshallen, men även på den våning som kallas Älvan – en mötesplats för tjejer.

Det är första gången man ordnar teaterläger, berättar sommarens feriearbetare.

– Det är jag och en tjej till som ska ta hand om barnen under lägret. Vi kommer att jobba med samarbets- och improvisationsövningar och tanken är att det ska avslutas med ett litet uppspel. Vi tänkte att barnen ska få vara med och bestämma vilken pjäs de vill spela. Det ska bli spännande att se hur det går, säger Rebecca Söderholm som sommarjobbar på Tolvmansgatan.

Till hösten ska hon börja andra året på det estetiska programmet med inriktning på teater.

Kursen drar igång nästa vecka på måndag och håller på i två veckor. De som vill delta behöver bara kontakta oss direkt, förklarar Ebba Busch, som också sommarjobbar på fritidsgården den här sommaren.

Det är lägerhelg för Karlstadsscouterna och lägerplatsen är runt den stuga på Jäverön som de hyr av kommunen. Tälten är uppslagna och packningarna inslängda och barnen är i full färd att starta dagens aktiviteter. Några av de lite äldre har gett sig på lite underhållsarbete.

– Råband, eller? frågar Isa Toreld efter att ha surrat en del av matbordet.

– Ja, svarar Emmelie Larsson.

Matbordet är en konstruktion av surrade stockar och den ser väl så avancerad ut för en amatör, men Björn Toreld försäkrar att de bygger den på en timme.

– Det går egentligen snabbt att bygga saker.

En scouts erfarenhet. Men färdighet kräver övning och runt ledaren Markus Roskifte sitter ett gäng yngre scouter med sammanbitna, koncentrerade miner och korta, vita rep i händerna. En av dem är Jesper Johansson och beslutsamt river han upp knopen han just gjort, knopen som kallas apnäve. Den blev inte helt rätt, och han börjar om. Vi passar på att prata med honom.

• Varför är du scout?

– Jag tycker att det är roligt.

• Varför då?

– Man får lära sig nya saker hela tiden, svarar han och försvinner in i koncentrationen igen.

Ledarna Maria Skoogh och Jan Löfberg är inne på samma linje när de får frågan om vad som lockar med scoutlivet. De förklarar också att scouterna är öppna för alla, till skillnad från de elitsatsande idrotterna.

– Det finns ingen avbytarbänk hos scouterna, säger Jan.

– Men man får nog gilla friluftsliv, fyller Maria i med ett skratt.

För friluftsliv får de på Jäverön. Här finns varken rinnande dricksvatten, vanliga toaletter eller bäddade sängar under tak. Däremot finns det ett överflöd av praktiskt, primitivt hushållsarbete plus skog, stränder och öppet vatten för aktiviteter.

Vatten? Ja, i år är även Karlstads sjöscouter med på lägret. Ledaren Maria Sjöqvist berättar att de har fyra segelbåtar i vattnet utanför Jäverön. På det sättet får de andra scouterna, de som skämtsamt kallas pinnscouter chansen att prova på segling – för några av dem för första gången i livet. Väl på sjön ser de riktigt bekväma ut, trots en ganska frisk vind.

Hur ser då framtiden ut? Maria Skoogh och Jan Löfberg konstaterar att intresset är det inget fel på. De får många samtal från nyfikna föräldrar som undrar om det finns plats. Det är antalet ledare som är flaskhalsen. Det innebär en hel del oavlönat arbete att vara ledare.

Men den entusiasm ledarna på plats visar är omisskännlig.

Det var för 14 år sedan som Oscar skadades svårt när han blev påkörd av en bil när han var ute och cyklade. Oscar låg medvetslös i veckor och vägen tillbaka innebar mycket rehabiliteringsträning. Det tog fem-sex år innan han kunde leva relativt normalt igen, berättar han.

Den 24 augusti, 5 177 dagar efter den svåra olyckan, anordnar Oscar en golftävling och startar en fond vid namn Stööd vägen tillbaka, för att samla in pengar till trafikskadade ungdomar och deras rehabiliteringsträning.

– Jag har tänkt jättelänge på att jag skulle vilja göra någonting för andra som är i samma situation som jag var, men jag kunde inte komma på vad, berättar han.

Oscar själv har spelat golf sedan han var liten och golfen var ett bra och viktigt hjälpmedel på vägen tillbaka till livet. Nu jobbar han även deltid som banarbetare på Karlstad golfklubb och helt plötsligt kom han på det. Att starta en fond och genomföra en golftävling på den bana som han sköter om, Solslingan.

De som kommer vara med att spela är sådana som är speciellt inbjudna.

– Jag kommer att utveckla tävlingen mer och mer men premiäråret kommer att hållas ganska litet. Nio hål och endast inbjudna spelare. De är personer som har en relation till mig eller från olyckan, berättar han.

Hittills är närmare 40 personer anmälda för spel och det är delar av startavgifterna som kommer att gå till insamlingen. Det kommer även finnas möjlighet att skänka mer pengar för den som vill. Och visst har han en drömsumma som han skulle vilja komma upp i.

– Jag har ett hum om hur mycket det kan bli, men det får vi se. Det är första året och man kan inte ha för höga förväntningar. Men kan man bara hjälpa en person så är det mycket bättre än ingenting.

Sedan olyckan är Oscar döv på ena örat och blir snabbt väldigt trött. Så hur orkar han anordna ett så stort arrangemang?

– Det är en drivkraft och en extra tank att kunna göra det här. Att jag har spelat golf sen jag var liten gör det också lättare. Men det tar mycket kraft att anordna, speciellt när det är första gången och man vill att det ska bli över förväntan, säger han.

På den smala stigen leder våra guider Björn Arvidsson och Raimo Neergaard oss ut i Herr­öns våtmarker. Detta är ingen okänd plats för Värmlands fågelskådare och det finns mycket riktigt också ett fågelskådartorn där. Till och med guiderna är fågelskådare med decennier av skådning bakom sig. Men, just nu är det trollsländor som gäller. Vi sänker blicken från himlen och trädtopparna och spanar intensivt mot gräset vid stigens kant medan vi går.

– Där! En pudrad smaragdflickslända!

Björn pekar och Raimo hummar bekräftande direkt. Vi andra, vi som aldrig har trollsländeskådat tidigare, fumlar med blicken, slinter mot torkade strån och vilande gräshoppor innan vi plötsligt får den i fokus. Då blir det nästan märkligt att det var så svårt att se den smäckra, halvdecimeter långa varelsen med sina oljeskimrande vingar och dammigt turkos spets på bakkroppen.

– Här är det så att man måste ha en blick för dem. Men det får man efter en sommar. Det är som vanligt: övning ger färdighet, säger Raimo.

Namnen haglar när de två berättar om arter de har sett i Värmland och arter de hoppas få se. De kan sina trollsländor, ingen tvekan om det. Men ändå är denna fascination ny. Vi talar om några få år som aktiva trollsländespanare.

– Det är väl tredje året, säger Raimo.

– Jag har väl nåt år till, fyller Björn i.

– Jag började nog ungefär när den lilla boken kom, fortsätter Raimo.

Den lilla boken han syftar på är ”Trollsländor i Sverige – en fälthandbok” och här börjar vi närma oss förklaringen till varför trollsländeskådning på kort tid har lockat nya entusiaster. Förr fanns inte några vettiga fälthandböcker och utan sådana var det i stort sett bara specialiserade insektsforskare som kunde lära sig att känna igen sländorna i det fria. Med handböckerna kom också de intresserade amatörerna.

Björn Arvidsson säger att det är många fågelskådare som också har slagit sig på trollsländeskådandet. De nya handböckerna var den utlösande faktorn. Att antalet arter i landet är begränsat till 62 gör det överstigligt att lära sig dem hyggligt snabbt. Och:

– Om man är fågelskådare är sommaren faktiskt lite småtråkig, slår Raimo Neergaard fast.

Fåglarna håller sig till sina häckningsplatser, fullt upptagna med att sätta ungar till världen. Ännu dröjer det innan de börjar sträcka söderut. Men vid sjöar, våtmarker och ängar vimlar det av spännande flygfän under hela sommaren och olika trollsländearter avlöser varandra från försommar till sensommar. Det finns ofta något nytt att se.

– Och här i Värmland är det inte så många som håller på med det så man kan göra nya upptäckter, säger Björn.

En art som de har kunnat sätta på Värmlandskartan är grön mosaikslända. De misstänker att den här fridlysta arten är knuten till växten vattenaloe som är ganska vanlig i stilla vatten nära Vänern i Värmland. En lång stund spanar vi mot ett par bestånd av vattenväxten i ett dike, men den syns inte till. Det är nog försent på säsongen för den. Istället visar sig en annan.

– En fyrfläckad!

Historien med förvirrat spanande bland vattenväxterna upprepar sig innan vi kan se en stor insekt med mörk kropp som sitter på bit dött kaveldunsblad. Raimo beskriver hur denna trollslända, med fyra mörka fläckar på varje vingpar, försvarar ett revir på ungefär tio meter utmed diket. Den sitter gärna ofta stilla på pass och attackerar flygande insekter som är mindre än den själv – vilket är de flesta.

– Trollsländor är rena mordmaskinerna. De kan fånga andra trollsländor som är nästan lika stora som sig själva. De börjar ofta att med att äta huvudet och sedan äter de bakåt. Och fort går det. Huvudet består i princip bara av ögon och käkar, berättar Raimo med omisskännlig entusiasm.

Samtalet glider över i frågan om drivkraften bakom detta trollsländeskådande och de säger att det så klart skiftar från person till person. Det kan handla om att kryssa arter, en sorts jakt alltså, eller spänningen i sökandet, också det en sorts jakt. Det kan vara ett sätt att komma ut i naturen. Det kan handla om fascination för själva djuren, eller för naturen i sin helhet.

– Det är något existentiellt för mig. Vad finns runt omkring mig?

Men hur längre tror de att denna entusiasm för trollsländor håller i sig? Raimo har sett (eller kryssat som det heter i skådarkretsar) 59 av landets 62 arter. Björn har kryssat en mer. Men det är inte kryssandet i sig som är det primära för dem.

– Min ambition är att ha ett hyfsat fotografi av alla arter i landet. Så jag lär få hålla på ett tag till. Men när jag har det vet jag inte…

Björn tvekar lite, men sedan konstaterar han och Raimo att de senaste åren inte bara har bjudit på tre bra fälthandböcker för trollsländor. Det har också kommit bra fälthandböcker för andra insekter. Fjärilar och humlor är numera populära skådarobjekt.

– Även gräshopporna finns det numer en bok för. Men de är jädrigt svåra, säger Björn med ett skratt.

I fyra år hölls Putte i Parken i Karlskoga. Men hösten 2011 bestämde sig arrangören sig för att flytta festivalen till Karlstad. Förklaringen var att man ville ge Putte i Parken möjlighet att växa.

Samma år sålde Lagerstam Event festivalen till det nybildade bolaget som fick namnet Putte i Parken AB.

Men det första året i Karlstad, 2012, blev en ekonomisk besvikelse och bolagets resultat hamnade på minus 4,4 miljoner kronor enligt bolagets egen årsredovisning.

Tar man bort de finansiella posterna, som räntekostnader, och nedskrivningar stannar resultatet på minus 2,8 miljoner.

Men Putte i Parkens vd Niclas Lagerstam är inte orolig.

– Första året var ett uppstartsår och det vet alla att det kostar att starta upp ett företag. Man kan inte gå med vinst första året.

För att täcka förlusterna och få bolaget på grön kvist igen sköt de tre ägarna, bland annat en större företagare med verksamhet i Karlskoga, till 4,5 miljoner.

Direkt efter årets festival lov­ade Lagerstam att det blir ett Putte i Parken även nästa år.

Den uppfattningen har han inte ändrat.

– Det är vår ambition. Och varför skulle det inte bli en festival? Vi har rena böcker och inga betalningsanmärkningar.

• Men med tanke på hur kärvt det är att driva festivaler är väl ekonomin relevant och förra året fick ägarna trots allt pytsa in 4,5 miljoner?

– Du har ingen aning om hur det gick i år för de siffrorna är inte klara ännu. Därför är uppgifterna från första året totalt ointressanta. Att starta en festival är ett flerårsprojekt.

Inför årets festival kapade arrangören kostnader. Artistbudgeten drogs ner från sju till sex miljoner kronor och man minskade storleken på scenerna.

Men vilket effekt det fått på årets resultat är alltså ännu oklart.

Enligt arrangören såldes drygt 10 000 biljetter till årets festival, något fler än året innan.

– Vi har sålt fler biljetter men i andra kategorier, sa Niclas Lagerstam efter årets festival.

Karlstads kommun stöttar Putte i Parken bland annat genom att köpa marknadsföring av festivalen för 500 000 per år. Av­talet är treårigt och går ut 2014.

Man satsar också 300 000 kronor i markhyra, el och sophantering.

Per-Inge Lidén (MP), ordförande i kultur och fritidsnämnden, kände i går inte till Puttes förstaårsförlust.

• Kan det bli aktuellt att stötta festivalen ytterligare om det skulle behövas?

– Det är inget vi diskuterat. Men jag har stort förtroende för hur de jobbar och festivalen är viktig för Karlstad och profilerar oss som en kulturstad.

Enligt uppgifter till polisen hade bilisten grönt ljus vid olyckan, som inträffade vid 17-tiden. Cyklisten ådrog sig en sårskada i pannan och klagade över smärtor i ett ben.

– Han hade tänkt åka utan att säga något. När jag frågade varför han backade där svarade han att han brukar göra det, säger Camilla Fargerholm som bor endast ett 50-tal meter från vändhållplatsen för bussar på Norra Kroppkärr i Karlstad.

Busschauffören klev ut för att se till sin buss, satte sig i bussen och började köra mot vändplatsen. Camilla Fagerholm som hört hur det smällde till utanför huset, fick springa efter för att kunna stoppa honom. Enligt henne rättade han till staketet och erbjöd sig att köpa virke så att hon skulle kunna laga staketet själv. Men det gick hon inte med på.

– Då erbjöd han sig att komma tillbaka och laga staketet själv. Men jag vill ju att en snickare kommer och gör det, säger Camilla Fagerholm.

Busschauffören gav henne inte heller sitt namn eller telefonnummer. Camilla Fagerholm berättar att grannarna noterat att sedan de nya bussarna togs i bruk har busschaufförerna börjat backa runt hörnen i stället för att använda vändplanen som ligger ett femtiotal meter bort.

När VF pratar med Karlstadsbuss vd, Sören Bergerland, har han inte hört talas om händelsen och menar att det är sällsynt att det inträffar.

– Det här måste naturligtvis kompenseras. Men jag känner inte till att det har skett tidigare.

• Så ni har inga rutiner för när något sådant här inträffar?

– Nej, det är ett väldigt ovanligt fall. Men om man är medveten om att man orsakar en skada ska man ju naturligtvis lämna uppgifter så att man kan göra en uppföljning.